Men jag glömmer aldrig vad du gjort.
Jag ryser när jag tänker på det. Du slet ut min själ, stampade på den så att den gick i flera bitar, så att den aldrig skulle bli hel igen. Du tog min stolthet och tröck den till botten, för att jag ska få kämpa ännu hårdare för att någonsin få den tillbaka. Jag ryser av tanken när du skrek att det här är för att jag en gång sårat dig, jag minns hur du hånlog som om du ville visa att detta är det jag förtjänar, det här är straffet för allt dåligt jag någon gång gjort. Det hemskaste av allt var att du såg mig rakt i ögonen utan att vika av och sa.. du är inte det minsta värd.
Kommentarer
Trackback
